Det är helt sjukt vad fort jag glömmer bort saker och ting. Först och främst tänker jag nu på förlossningen...det var inte speciellt roligt och skönt att ligga och ha extremt ont i arton timmar. Jag kan ärligt talat säga att det var extremt jobbigt (och jag kan tänka mig hur jobbigt det var för Christian att sitta bredvid och inte kunna göra nåt). Men då var jag så fokuserad eftersom det ändå skulle bli nåt bra av det i slutändan...och när det verkligen var dags att krysta ut lillbebisen så var jag så himla fokuserad så smärtan försvann liksom. Och så fort han var ute så var ALL SMÄRTA som bortblåst. Men smärtan kom ju delvis tillbaka senare när jag skulle sitta, men det är en annan historia! Haha!

Den andra saken jag kom att tänka på var när vi hälsade på lilla Liam med familj. Min första tanke var att "har Viggo verkligen varit sådär liten?" Nu var ju i och för sig Liam några centimeter kortare och vägde några gram mindre än vad Viggo gjorde men ändå. Viggo har verkligen varit sådär liten och hjälplös, hur skulle han annars kunnat ha kommit ut? ;) Det är otroligt vad fort man glömmer, Viggo är inte ens ett år och ändå har jag redan glömt hur det var. Men såhär när jag pratar (eller skriver) om det kommer ju allt tillbaka såklart. ;) 


Bild från förlossningen...bara 12 timmar kvar innan Viggo kom!
 

Här är han några timmar gammal!