Nära
Nu är det inte speciellt långt kvar till semestern. Fyra veckor kvar att jobba, det kommer gå hur fort som helst...det är i alla fall vad jag intalar mig själv. I dag har det i och för sig varit en rätt slö dag men jag har varit trött ändå. Men jag ska absolut inte klaga! Jag satt faktisk i fåtöljen där hemma i lägenheten ända fram till klockan 08.25 och läste och åt lite frukost. Sen började dagen. Det är ju lite si och så med körningar på morgonen nu när skolorna har sommarlov, men det är helt okej. :)
Kom hem lite senare än vanligt eftersom jag hjälpte pappa med en grej innan jag åkte hemåt. Viggo och Christian var ute och när jag kom hem drog Christian iväg för att hjälpa pappa med att måla huset. Jag stannade hemma med lillskiten. ;)
På tal om lillskiten, det märks att han härmar oss mer och mer nu. När vi är ute och det åker förbi en bil så hälsar vi oftast även om vi inte känner personen. Handen åker liksom upp automatiskt och det har ju Viggo tagit efter. Christian berättar att när de är ute på promenad på förmiddagen så drar Viggo upp handen så fort han ser en bil komma på vägen. Han gjorde även så nu när Christian drog iväg. Det går så himla fort med allting...när jag stod här i köket och diskade så sprang Viggo fram och tillbaka och drog värsta harangerna...synd att jag inte förstår vad han säger, det skulle vara kul!
Min förkylning (och Viggos) börjar ge med sig nu så i veckan är det dags att ta tag i träningen igen. Jag börjar med nån powerwalk först så får vi se när jag drar igång med joggen igen. Det är så trist att bli sjuk precis när jag känner att det börjar lossna! Men så är väl livet.
Kom hem lite senare än vanligt eftersom jag hjälpte pappa med en grej innan jag åkte hemåt. Viggo och Christian var ute och när jag kom hem drog Christian iväg för att hjälpa pappa med att måla huset. Jag stannade hemma med lillskiten. ;)
På tal om lillskiten, det märks att han härmar oss mer och mer nu. När vi är ute och det åker förbi en bil så hälsar vi oftast även om vi inte känner personen. Handen åker liksom upp automatiskt och det har ju Viggo tagit efter. Christian berättar att när de är ute på promenad på förmiddagen så drar Viggo upp handen så fort han ser en bil komma på vägen. Han gjorde även så nu när Christian drog iväg. Det går så himla fort med allting...när jag stod här i köket och diskade så sprang Viggo fram och tillbaka och drog värsta harangerna...synd att jag inte förstår vad han säger, det skulle vara kul!
Min förkylning (och Viggos) börjar ge med sig nu så i veckan är det dags att ta tag i träningen igen. Jag börjar med nån powerwalk först så får vi se när jag drar igång med joggen igen. Det är så trist att bli sjuk precis när jag känner att det börjar lossna! Men så är väl livet.
Kommentarer
Trackback